Jobbade natt under den natt det var Rhapsody in rock i staden.
Sålde massor av öl och vin till folket som deltagit, så väl som scenarbetare, catering och artsiter m.m.
Det pinsamma är att det är svårt och känna igen folk. Efter jag checkat in Mikael Tornving, (visste vem han var och hur han såg ut sen innan), och behövde bara ge honom nyckeln och nästa ”kända” person kommer fram och väntar på att jag ska bara ge nyckel eftersom jag känner igen henne. Pinsam stämning sker då jag frågar om hennes namn och hon tvekar pinsamt länge innan hon inser att jag inte har en aning om vem hon är. Då hon sa namnet kände jag igen det, men har redan glömt det igen.
Mikael Tornving var hur trevlig som helst att prata med, skämtsam och social. Nånting får mig att tänka att han är en äkta och jordnära person som är trygg i sig själv. Inte tror sig vara mer än han är och växer därför som person, något som jag sett att många ”kända” och kända inte lyckas med. Min idol nu (mer än innan alltså).
Charlotte Perelli var trevlig men fruktansvärt liten och kort! Såg ut som något som krymt i tvätten och blivit några storlekar för små. Krävande också, tur att det skedde då jag inte hade som mest att göra för då hinner man inte göra småsaker utan att andra människor kommer att bli förbisedda.
Såg även skymten av Robert Wells innan han och familj färdades i överljudshastighet mot rummet.
Hoppas att jag gjorde ett bra jobb under kvällen/natten, och hoppas att nån av de medverkande människor bekymmrar sig nog att berätta det för chefen. Oavsett om det är rätt eller fel och alla gäster är lika värda så låter det bättre om någon kändis berättar att man gjort ett bra jobb än olle som bor 1 gång per år gör det.
Rykten av kollegan som jobbade därefter; Att Mr. Wells var hur trevlig och ödmjuk som helst och att Perelli skällde ut min kollega, dåligt morgonhurmör eller att min kollega tog henne som en vanlig person och inte gjorde sig till bara för hon är känd?
