Jobbat natt innan och fick max fem timmars sömn innan jag var tvungen att gå upp. Hade buss att passa.
Men sen skulle vi få skjuts av E’s kompis T men T var segare än nånsin och blev ca 4 timmar försenad. enerverande då jag kunnat sova hur länge jag velat.
På rekordtid färdades vi 64,3 kilometer på en halvtimme då det borde tagit en timma. Bytte till en snabbare bil halvvägs för att det skulle gå snabbare. Man bli nästan lite rädd då man såg att vi körde om ett tåg och att det gick så snabbt. Kändes som en sån akattraktion på nöjesfält.
Stressad som vi var åkte vi in på en parkering på det som tydligen var baksidan av festivaldelen. Det står en blond och smal flicka mitt i parkeringen (mellan där det står bilar) och pratar med en man. T som är stressad kör på och de två på parkeringen tvingas hoppas undan för att inte bli påkörda. Precis efter inser vi att det var Amanda Jensen från idol som T höll på att köra på. Ops.
Väl inne kommer vi lite sent in till Takidaspelningen. Tyvärr var Takida värdelösa faktiskt. Bara två låtar var bra och inte ens de spelades så bra. De fick aldrig med sig publiken och det var ”dålig stämning”. Under en låt la de micken mot publiken och sa att de skulle sjunga med, en svag viskning/tystnad var det som möttes. En av gitarrerna tycktes vara ostämda då det skralade för mitt känsliga musiköra. Själva bandet verkades trötta och deras intryck var slött. Sämre artister har fått mig på bättre humör med bra spelningar. Tänkte först att jag var ensam om mitt intryck men både E och L ville gå efter halva spelningen, jag likaså. Alla de jag frågade senare på kvällen höll med om att det inte var värt pengarna och att det hade varit ovanligt dålig spelning.
Opeppade drog vi till G och struntade i resten av artisterna som inte lockade utom ett gammalt punkband. Blev fasligt irriterad på vissa människor (gjorde ingen stor sak av det (sa inget)) men är så jävla otrevligt då folk inte hälsar på en. Ny människa kommer in, tycks känna vissa, (på rad däribland jag), räcker folk ut händer för att hälsa och då människan kommer fram till mig så rycker den bort handen och går mot ett annat håll. Är en sak om man kurar in sig i ett hörn, då är det logiskt om ingen hälsar men om man verkligen försöker så undrar man hur vissa människor tänker?! ”hon men inte hon, ska jag inte hälsa på”. Om man bortser från det och tänker på annat så fanns det en tjej där och konstigare får man leta efter. Var massor av killar där men hon betedde sig mest manligt av alla. Så steriotypmanligt det gick, hennes skratt var faktiskt det mest basala hö hö hö jag hört i hela mitt liv och då inklusive mäns skratt. Även hennes hållning var manling, skjuta ut axlarna som vissa gör för att se större ut. Skrattretande då, men nu tycker jag mest synd om henne. Då hon troligen inte var lesbisk så försökte hon ragga på killarna genom att vara precis som de och det blir bara patetiskt då folk inte kan vara sig själva.
Slutade på krogen efter mycket om och men. Sista bussen gick så tidigt och för att kunna gå ut måste man ha skjuts hem om man inte vill sova där. Första gången på det utestället, mötte bekanta ansikten och till och med folk jag träffat på andra fester men som jag glömt bort. De mindes i alla fall mig.
Väl hemma somnade E in soffan och jag käkade mackor med getost och somnade inte förens 5 på natten. Chockad med den lilla sömnen att man kan hålla sig vaken så länge trots allt.
