Det här med etiketter är roligt, det jobbiga är att jag glömmer vilka jag har så det känns som de efter varje inlägg blir fler. Ajja.
I dag på jobbet var allt segare än segt. Långsamt gick det. Jag som ska ha ”ansvar” över en våning fick hjälp att städa av en ett år yngre tjej än mig. Hon är väldigt duktig och man vet att hon gör vad hon ska. Andra människor måste man ständigt kolla om sak och ting bilvit gjort, det är en del av ansvaret. Ett annat plus är att hon är ganska trevlig att prata med.
I dag blev dock ca 10 minuter riktigt jobbiga. ”Du jag tänkte på dig häromdagen, du har ju verkligen lämnat allt, alla vänner och sånt. Har du hunnit få vänner här än?” Det var inte en fråga som i, ”vi kan väll hitta på något”, utan ren nyfikenhet. Det stör mig. De äldre som jobbar har också ställt den frågan i olika tappningar ”jag funderade på dig/jag tänkte på dig… har du fått vänner/hittat många vänner än” etc. Dock är det lättare med de äldre, de är inte i samma ålder och inte kompismaterial. Det blir inte pinsamt i den meningen. Dock kände jag inte att det blev det men hon som är i jämålder i mig. Det blir inte särskilt taktfullt att fråga något sånt om man inte har en annan baktankte än nyfikenhet. Jag är dock glad att jag har ett hyfsat bra svar på frågan, den börjar ju på bli väl inövad nu. Hur som helst skulle jag egentligen nog velat ha ett nytt svar på den frågan vid det här läget. Men ingen idé att stressa, det som kommer kommer, och det som händer händer.
