http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article505318.ab?service=galleryFlash
En ständig glädje, lycka och nöje. Min slags humor.
=)
Arkiv förnovember, 2008
Julen och dess förberedelser.
Lite julpynt har åkt fram nu. Lite julljus med doft av det mesta. Ett par julgardiner har hängts upp i vardagsrummet.
Känns kul, en mörk period behöver lite ljus och värme. Jag vill hinna känna lite av julen innan vi far i väg. Den ska ju städas bort efter vi kommit hem.
Vill hinna baka ett pepparkakshus, lagom att äta upp då man kommer hem. Får dock hitta på något så det inte ramlar dam på den.
Ska göra ett nytt försök med att torka apelsin och eventuell annan citrusfrukt i ugnen. De andra tog för lång tid och resultatet blev inte så bra. Sen ska jag köpa blockljus och knyta fast citrusen. Ev bara lägga på ett fint fat kan bli bra. Sen så luktar det så gott med, hela lägenheten fylls med en söt och angenäm doft.
Ska hitta jullådorna och bära ned dem. Vet det finns några saker där som är fina och juliga som jag vill ha uppe. Däremot kommer inte allt åka upp.
De andra åren har vi bakat julgodis, men detta år kommer inte detta hända. Kommer bli jobbigt att vänta ända till nästa jul innan man kan äta godsakerna igen. Men i och för sig så är man ju inte speciellt sugen på julgodis mitt i sommaren heller.
Fint om snus.
http://www.expressen.se/ledare/1.1386650/prilligt-av-eu
Läser länken ovan och upprörs. Det handlar om att sverige inte får exportera snus och att de förbjudits av EU. Jag gillar egentligen inte snus, använder det inte själv, tycker det är äckligt med folk som använder (de luktar också) och de torkas av snuskladd på byxor, möbler och gud vet allt hos vissa folk. Snus spottas/kastas precis överallt, på allmänna utrymmen kan man hitta det allt ifrån taket, väggen till golvet. Omoget ja.
MEN, kan tycka att det är fel av EU att förbjuda just sverige då andra länder får sälja sin tobak. Varför ska inte svenska företag få sälja sina (visserligen säkerligen skadliga varor) då andra länder får det?
”I EU tillåts såväl tuggtobak som ”torrt” snus. Dock inte det svenska ”våta” snuset.”
Vad är detta? Jag kan inte förstå detta. Kan ingen förklara grunderna till detta så man kan förstå?
Content.
Ringde först till hotellet. Den(A) som svarar är naturligtvis den som ”tagit” de tider jag har i vanliga fall. Jag frågar efter telefonnumret till chefen och får det.
Ringer genast upp och frågar hur jag ska jobba nästa vecka. Hon säger att det blivit något dumt, hade jag verkligen inga timmar alls i veckan?! Nej säger jag. Hon svarar att det är A som sett att det varit tomma rader i schemat och skrivit upp sig själv på dem. Hon säger att jag naturligtvis ska få tiderna eftersom jag har förstarätten till dem.
Mohaha. Så NU vet jag hur jag ska jobba nästa vecka. Känns gött. Men lite synd om A som chefen ska ringa och säga att hon inte behövs.
Nöjd igen, men rätt ska ju vara rätt. Och pengar det behöver jag ju verkligen. Vid jul så kommer jag inte få lön på en månad och det kommer kännas i januari/februari.
Vikariatet.
Blir irriterad. Platsen jag jobbar på känns som en cirkus. Det är söndag nu, klockan är snart 13 och jag med mitt jävla vikariat har ingen aning om hur jag jobbar kommande vecka, veckan efter det, eller veckan efter det.
Skrev ju ett inlägg om man kunde få vikariat utan att ha fast anställning. Jag hittade en bra sida med fackliga uppgifter, samt ett telefonnummer till dem, där precis vem som helst fick ringa. Känns som om jag skrivit om detta förut, men hittar det absolut inte. Antingen irrade det i väg sig i cyberrymden eller så kanske det bara är en dröm eller så har jag inte letat så bra.
Så med risk för att låta tjatig, där sa det att det var okej att få ett vikariat utan att ha någon man faktiskt vikarierar för, men bara om det skett en omorganisering i företaget.
Och visst, det har nog skett en omorganisering, för ca 2 år sen. Så visst kan man se det som giltigt.
Jag frågade vad fördelarna för mig var, förutom att jag har rätt till schemalagt arbete (läste nämligen i lagboken att man inte får vara extraarbetare(som jag varit) om arbetet går att schemalägga(som det gör för mig) och då måste man uppgraderas till nästa anställningsform(i mitt fall vikariat).
Han sa också att en stor fördel var att jag var tvungen att vara förstahandsvalet. Han gav exemplet att är man extraanställd/timanställd så kunde chefen först ge en timmar för en period och sen precis när som helst ge det till någon annan person vilken som helst. Har man vikariat så kan inte någon annan få ens timmar, däremot så kan timmarna få flyttas eller tas bort om det skulle råda arbetsbrist.
Och, enligt han jag pratade med, den största fördelen, man kan inte sparkas utan stark anledning, ens tjänst blir lika stark som hos en fast anställd. Man måste ha gjort något riktigt allvarligt om man ska få gå, till skillnad från timanställning där man kan få gå samma dag som man kom.
Ger länken ”igen”:
http://www.lo.se/home/loung/home.nsf/unidView/DA4D0FD00D5E6C09C1256FEF003DE13D
(Riktigt bra om man inte är medlem i fack eller a-kassa, men ändå vill ha reda på ens rättigheter, eller om man vill bli medlem och vill ha information, eller också om man är medlem).
Till det som gör mig SUR!
Chefen och jag skulle prata, ha ett utvecklingsamtal men på mån, tis och ons hade jag inte tid. Har man 80 sängar att bädda och det behövs 80 sängar så kan jag inte ta en paus, man känner ju ansvar över att arbetet måste bli klart. Men jag visste att på torsdag eller fredag så kommer jag ha tid. Helt oväntat drar chefen på semester, från torsdag till lördag(sent). Och jag kan inte prata med henne och hon har heller inte gett mig något schema för nästa vecka. En i receptionen skickade ett sms till chefen på fredag kväll, hon höll med om att det var konstigt att jag inte fått reda på hur jag ska jobba och ville hjälpa.
Det fula är, att jag såg schemat på väggen, det var redan ifyllt, men med en annan person. Vilket betyder att jag i sånna fall skulle få extrajobbarens (skit)tider (för de var kvar), onsdag, lördag och söndag. Vad är detta för diss?? Antingen har hon glömt bort min existens, börjat hata mig och vill dissa med flit eller så ska jag jobba natt.
Men inser de inte att det är bra för mig att veta hur jag ska jobba, ska jag lägga mig tidigt, sent eller inte alls?
Ska försöka ringa nu och höra domen. Känner mig så besviken på arbetsplatsen och chefen, som gör att man får leva i sån ovisshet.
Oskyldigt anklagad.
Kom på en sak. Blir irriterad på T. Han skjutsade oss. Först gör vi ett stopp hemma hos han för att hans inneboende ska med till festen. T byter om och kommer ut i en ny tröja. Säger att han inte kan fatta att den blev ren. Han menar på att någon kastat rosévin i ryggen på den. Tittar menande på mig. Jag försöker minnas, jag gör inte sånt (längre), vill påstå att jag vuxit upp och inte slösar så med dryck. Han säger då att det var jag som gjorde det, för att påminna då jag säger att jag inte minns något sånt. E är tyst, han tycker att det är slöseri och blev riktigt arg på mig en gång. Och jag minns, den gången han refererar till var jag inte alls så full, drack mycket riktigt rosé, men den riktiga historien bakom att han fick vin på sin tröja var att han höll på att gestikulera och backade in i mig så jag av misstag spillde på honom. Det hamnade vin på mig med. Och det som gör mig så irriterad är att E kommer tro att jag med flit häller ut drycker. Det är så ironiskt att då man anstränger sig, inser att man gjort något dumt förut,bättrar sig (för man håller ju med om att det är fel) blir anklagad för just den saken på ett sånt sätt. Lite svårt att försvara sig, kan inte tro att någon som var där på festen kan minnas om T backat in i mig och om det hamnat några droppar på honom? Är ju inte en sak man lägger märke till direkt, tänkte ju knappt på det själv, därför jag knappt kom i håg det. Hur ska man kunna memorera alla de gånger folk gått in i en, misstagssituationerna.
Tråkig fest och läskig hemfärd.
Nu till the real buisness.
E och jag drar till en fest. Jag känner mig tveksam, eftersom jag inte får i mig någon mat så kommer jag inte kunna dricka som man vill. Man vill ju inte bli full på ett glas och sen däcka i en soffa.
Men jag har världens snyggaste naglar (ser ut som om de gjorts hos en manikyr med vitt lack, små ”blommor” i svar och glitter i mitten. och lyckas få till faktiskt halvhyfsat snyggt smink.
Hos D och S är festen. Vad rika de verkas vara med deras nyrenoverade lägenhet som är hur snygg som helst. Städar gör väll alla innan man får besök, men man ser att det nog alltid är så fint och gott luktande. Man känner sig som en lodis.
På festen vill ingen prata med mig. Sen sätter de i gång singstar, eller lips, eller vad det nu heter. Alla ska sjunga och de sjungs för fulla muggar och fulla blir folk. Jag HATAR att sjunga. Jag vill inte. Nu då de fullnat till vågar D fråga om jag vill sjunga, en annan frågar om jag vet hur en funktion funkar. Jag säger nej på båda. Vad ska jag liksom göra?
Känner mig hungrig på festen, de andra äter och jag får titta på. Till slut ska de andra äta glasspinnar. E får äta bort den hårda chokladen och äntligen får jag i mig något.
Hela kvällen sitter jag och lider och kollar på klockan, nyktrar till. Säger till E att jag nog inte ska följa med ut, känner att jag nog blir ett tredje ben mellan han och hans kompisar. Han svarar ”ja, kanske”.
När alla äntligen ska ut, så är jag fortfarande tveksam, lutar åt endera håll i frågan om jag ska ut. Alla håller på att ta på sig och en tjej på festen har hittat en hårbottensmassagegrej och ska pröva på alla. Hon går laget runt men tittar bara på mig och tar sen nästa. Vilken totaldiss och jag undrar vad jag är för pestsmitta och känner att jag inte vill gå ut på krogen. Varför kan folk inte vara trevlig mot alla där man står och ler precis som de andra? Svin. Jag som var så trevlig i början och hejade då jag kom.
E blir ledsen då jag inte ska med ut. Egentligen inte ledsen för sin skull, han är omgiven av kompisar och vet att han får kul utan mig. Han är ledsen för att han vet att jag får vara själv. Glad att han gick ut, han kan inte ha tråkigt bara för att jag känner mig nere.
Själva hemfärden var LÄSKIG. Går längs gatan. Går unden järnvägen och sen en svartkläddman ca 40 meter fram, framför honom är det en annan man, klädd i beige kappa, 50 meter i från mig. Jag tycker att det är läskigt med folk framför, jag har redan mina nycklar i knogjärn men kollar ned för att lyfta upp telefonen och ha den itryckt på 112(man vet ju aldrig). Kollar upp och den svartklädda mannen är borta! Vart fan kan han ta vägen, finns inga hus åt något håll och är stora träd åt vänster och en väg med staket åt höger. Fortsätter gå och inbillar mig att han kanske ska med tåget, finns en väg åt vänster om man ska gena. Går fortfarande i samma takt men rätt vad det är så ser jag att mannen i beige kappa kollar bakåt och börjar SAKTA stegen. Från 50 meter så blir det 20 meter. Jag blir ju livrädd, han tittar bakåt hela tiden (jag är säker på att det inte är någon jag känner), ser lite ut som en lodis, där han går med en ica/willys-kasse i handen. En sådan kappa skulle ingen normal människa ha heller, trots att han såg ung ut, ca 30. Så fort staketet tar slut skyndar jag över till andra sidan vägen. Han svänger in mot parken, ser ut som att han tvärbestämmer sig för att göra det då han hör röster längs vägen han går, men kollar konstant på mig. Jag kan säga att jag får jävla bråttom hem. Kan inte folk förstå att det är läskigt att de vänder sig om, tittar, saktar ned? Eller är det det som är tanken då de ska överfalla&våldta. Usch, hatar att gå själv. :S
Väntar just nu på att E ska komma hem.
Svullnad.
Sak och ting är värdelösa tack vare min tand. Min visdomstand som ska behöva växa så det blir svullet.
Har i flera dagar levt på flytande föda. Mest fil, mosat ägg mot gommen för att smula sönder det hela och mosat kokt potatis och ätit pulvermos. Efter varje mål mat alltid lika hungrig, fullkomligt rasat i vikt.
Fredag var ändå värst. På torsdag kväll grundar jag kvällen med huvudvärk och feber som går i från hetta till frossa. Går och lägger mig tidigt, tänker inte mer på saken eller vad det kan bero på.
Fredag kl 05 vaknar jag. Jag vrider och vänder på mig, försöker sova, hittar ingen ställning där det inte gör ont. Det gör så ont i min mun att jag känner hur tårarna börjar rulla. Smärtan. Vetskapen att man är hjälplös, finns inget att göra.
Söker på nätet och hittar sjukvårdsupplysningen och läser att känner man av vissa symptom i samband med visdomstand så ska man ringa till deras telefonlinje.
Gör mig iordning och kommer riktigt tidigt till jobbet. Donar och ringer till sjukvårdsupplysningen. Efter en kö på 15 min kopplas jag. För säkerhets skull frågar jag om det är hit man kan ringa om man vill ha råd om visdomständer och dess problem.
-Nja, jag är ju till större del sköterska och barnmorska (tystnad) men vi kan ju göra ett försök och se var vi landar.
Jag försöker. Berättar om min feber, svårighet att sova pga smärta, svårighet att gapa, svälja och prata(kändes som om jag skulle kvävas där vid 5 då jag vakna, nog därför jag vaknade), att det gör ont då jag går och att trots att jag borstat tänderna morgon och kväll, tandtråd morgon och kväll, och munvatten därtill inte blivit någon förbättring. Att jag har huvudvärk nu och att smärtan känns i halva käken (där svullnaden är) och att värken liksom mynnar mot örat.
Hon hakar upp sig på att det gjort ont i halsen (av att svälja) och undrar om jag inte bara är förkyld. Jag ger upp men svarar att jag är säker på att jag inte är förkyld. Och hon säger att den enda lösningen som finns är att ringa till min egen tandläkare och eventuellt ta något alvedon om det gör ont. Tack så mycket liksom.
Då jag ringer till tandläkaren (ytterst motvilligt, de har inte hjälpt förr, jag vill bara fråga om de säljer sprutor där för rengöring av tänder egentligen). Men jag måste komma direkt, då detta var allvarliga saker. Motvilligt måste jag släpa mig dit.
Tandläkaren är trevlig och sköterskan totalt okunning, som vanligt. De bedövar mig dels med salva och dels med spruta. Den första bedövningen är nog för att inte sprutan ska göra ont kan jag tänka mig. De plockar sedan fram en större spruta och sprutar först in klorhexidinsprit där mellan det svullna och min nyaste tand. Jag får skölja och jag spottar blodfärgat i massor. De sköljer igen med koksaltlösning och jag får skölja igen, inte lika mycket blod men jag känner hur det börjar svaja i huvudet, feberkänning, lika illa som på morgonen. Jag undrar om det ska göra så ont, nu, jag är ju bedövad? Men med en dumförklarande röst så säger han att det faktiskt inte slutar göra ont på 5 minuter. Han ger mig ett recept på antibotika men säger att jag kan vänta med att hämta ut, det finns en risk att det kan bli bra/bättre till kvällen.
Har tyvärr inte haft ork att hämta ut än. Är inte bättre än. Svullet som satan. Det är så äckligt att inte kunna tugga saker, får kväljningar av att svälja saker som inte är söndertuggat. Som i dag försökte jag mosa falukorv med en gaffel och äta till det äckliga pulvermoset men gick inte 
Maken smakar inte liksom inte lika bra om man inte tuggar.
E hade i går förberett så vi skulle äta en av mina favoriträtter. Baguette med olika sallad och grönsaker, creme fraiche, rom, räkor, gravad lax osv osv. Och att inte kunna äta detta, mosa i sig någon jävla fil. Fy fan säger jag bara.
Det jobbigaste.
Dagens och även gårdagens och kanske dagen innan det, det jobbigaste pågår nu.
Efter att inte kunnat tugga på vänster sida av munnen på flera månader så gick jag till tandläkaren. Det löste sig och jag kunde återigen tugga. Ljuvligt.
Men klart som FAN att VISDOMSTANDSHELVETET på höger sida vill växa och gör att tandköttet svullnar upp till det tredubbla runt om tanden, det varar och gör ont, hela tiden! Smakar lite metalliskt också.
Detta innebär ju att jag återigen måste tugga på enbart ena sidan. Så långsamt det går att äta. Flytande föda eller tugga miniportioner i timmar….
Det är jobbigt nu.
I dag då jag gick hem från handlingen så hände det. Min arm lossnade från sitt fäste och föll i egen smärta ned mot marken, ungefär som en barbiedocka som man sliter loss armen i från. Okej, jag vet att detta är en viss överdrift men är det tillåtet med så tunga kassar?
Där jag går med kassarna så är det så pass att det töat i dag. Det rinner smältisvatten på asfalten och denna fukt kryper in i osynliga hål i mina skor. Efter ett tag har mina sockor sugit upp så mycket vatten att hela fotsulan är lika kall som en isbit. Jag försöker skynda mig hem men ser att temperaturen sjunkit sen stan och att smältisvattnet fryst till en tunn isbana på asfalten. Mina försök att gå snabbt resulterar i att jag håller på att ramla flera gånger, och det är inte lätt att hålla balansen med kassar i händerna.
Jag har i dag jobbat från 7-16 och sen handlat, kom hem innan 18. Mina fötter värker, mina ben värker, min rygg värker, mina axlar värker och det svider i mina ögon av trötthet.
Bara två dagar kvar att jobba då..
