Natthimmel

När händelser flockar sig.

Jobbet. Har haft mitt ”utvecklingssamtal”, inte det långa och fördjupande som tydligen finns, utan en kortis. Hade så ENORMT stora förhoppningar om utvecklingen av detta samtal. Att få fram mina åsikter och att de skulle kunna bemötas. Hade planerat vad jag skulle säga så inget skulle bli fel eller missat.

Jag sa att jag trivdes med arbetskamrater  och tycker att det är kul med ansvar och detta har medfört att arbetet blivit lättare att göra. Jag hinner inte längre utan IGEN tar hon upp visst de är nöjda, men åter igen att jag är ”långsam” i jämförelse med de andra och hänvisar till en speciell händelse/dag där det just gick extra långsamt. Jag svarar att (har redan berättat anledningen till varför det gick långsamt den gången det för första gången det tilltalades) det är svårt för mig som inte jobbat såå lång tid att komma upp i samma takt som de andra som jobbat +25 år och den andra +15år. Men det mesta av mötet handlar om deras ”rädsla”, deras ”oro” över att behöva stressa själv och att jag är så ”långsamjobbande”. I klartext: ”Du kommer upp i det allmänna rekommenderade snittet på ca 3,5 rum i timmen, men de andra har ett snitt på ca 5 rum i timmen, vilket gör dig långsam. Däremot känns det tryggt att det är samma person som jobbar på våningX så MAJ kommer få receptionspass, nattpass etc i stället för du. Du är oduglig men ändå nog bra för att få vara kvar.”

Och visst kunde jag förvänta mig ett vikariat men absolut inget schema.

Vad är egentligen detta? Det är receptions- och nattpassen jag vill ha(i en perfekt värld), det är de som är roliga och man tjänar mer i lön på dem, inte fysiskt ansträngande heller. De kan jag inte få, jag ska vara kvar där jag är fastän de så tydligt visat missnöje över mig. Det som är så konstigt är att de kommit på det nu, jag har mig veterligen alltid jobbat samma. Att göra 5 rum i timmen innebär att man ägnar 10,5 min/rum. Enda lösningen för mig är att sänka standarden och hafsa igenom allt, eftersom snittet är så uppenbart viktigare än om en gäst blir nöjd med standarden. Alternativt att hetsa i mig maten under rasterna och strunta att gå på toa, jobba fastän jag inte får betalt, men det känns varken sunt eller rättvist då ingen annan behöver göra så. Nämnas i det hela är att jag har 80 bäddar, den ena har 60 och den andra har 50, detta anses också vara en icke relevant del i det hela. Var dag hör man om att de gått på spinningspass och det ena och det andra, men jag är så trött i hela kroppen efter en arbetsdag att jag kollapsar i soffan, kanske lagar mat eller diskar, ser  tv och sen sover för att börja en ny dag. Nattvilan räcker inte ens för att vila kroppen från dagen innan, det gör ont ändå. Jag har dock inte klagat, jag har varit nöjd, jag har fått betalt och jobbat på. 

Jag vet att jag hetsar men det är inte längre kul att gå dit, har ingen som helst motivation och kan berätta att det är svårare att göra saker snabbare då, känner mig tom och värdelös. Man gör sitt bästa, känner sig stolt över att man inte är som de andra som fuskar men inte får något som helst för detta, tvärtom, endast missnöje. Då jag jobbat natt eller reception har jag också gjort mitt bästa, ser hur de andra fuskar då jag städar upp deras gamla skit, men ingen märker eller bryr sig om detta.

Jag jobbar i morgon också. Se hur peppad jag kommer vara då..