Posts Tagged ‘Allmänt’

Plosjö.

Gick in på Marie Plosjö’s blogg i dag. Läste av en helt annan anledning, men hittade inte vad jag sökte. Visste faktiskt inte vem hon var för några veckor sen(inte målgruppen). Hört både det ena och det andra; dokhussåpa, bröstförstorning, porrutvik, trekanter, nymfoman, våldtäksoffer, blond och korkad osv. Om det låter jag vara osagt, fördomar och rykten. Det jag hittade på bloggen var i alla fall en vanlig person som verkades snäll och normal. En målande brunett som tränar ofta. Såg en hel del av hennes tavlor och tyckte att de var inspirerande, färggranna och vackra. Värda att titta på med andra ord. Sen läste jag ett bra inlägg om att komma igång med träning. Går tyvärr inte att länka då man bara hamnar på bloggens förstasida då. Den heter i alla fall ”Komma igång”.

Komma igång är något som jag borde göra. Jag kan äta vad jag vill men lägger aldrig på något nämvärt. Har mycket osynlig motion i arbete och pga brist av bil osv men annars har jag väll bra gener? Men självklart känner jag kroppsligt då jag ”latat” mig lite. Känner att det är dax nu att efter sommarens lathet börja träna. Någon gång denna vecka. Förhoppningsvis i kväll. Om jag orkar.

 

21.30

Motvilligt.

Skriver lite motvilligt. Hemma i oj höll nästan på att skriva.. men staden. Det är ännu mer motvilligt. Sen ska jag jobba. Känner att denna bloggen går utför. Hittat ett annat ställe att skriva på. Blir bara här ibland. Fast gångna veckan skrev jag nästan inte alls, en riktig semester. Hemma hos mina föräldrar.

Filmen stardust har slagit, just det där om hur en stjärna lyser. Jag tror att man kan sätta den teorin på en människa med, förutom att det bara lyser bildigt. Eller om man vill säga att alla människor är stjärnor på sina egna små vis. Det hela är alltså att en människa lyser då den är glad/lycklig, slocknar då den är ledsen.

Förra veckan lyste jag, nu känner jag mig lite halvslocknad. Som vanligt slås jag av alla krav som slås emot mig här i staden. Städning, diskning, jobbande och delvis ensamhet. Alltid något man ”måste” göra. Bara att vänta till lelösheten slår och man varken accepterar eller inte och bara driver som en död fisk.

D’être une femme.

Alla gånger är det inte kul att vakna av sig själv. Sov stilla för mig själv, på rygg och vaknar att jag reser mig upp gnyende i smärta.

Tänkte: Inte nu igen.

Guess what? Fast brukar inte ha så ont att jag vaknar.

………………………………………..

Frulle med Arkiv X nu :D

29 Juli.

Så har man jobbat. Hände en sak och jag kände mig duktig och fick höra likaså. Ur kunde-bli-tragedi fanns uppmärksamhet. Haha.

I dag skulle bli den enda dagen i veckan som hade bra väder. Sen ser jag att det kommer vara sol OCH moln. Tänkte första stiga upp tidigt o sola, men det kan ju helt glömma!

Ville skriva något viktigt här men har helt glömt bort. Lika bra att sova då.

En grej jag kommit att gilla.

Finally. Snart sova.

Tänkte först berätta om en pryl som tycks rädda min vardag.

Nämligen min ”TePe Interspace/Vinkelborste” (fult namn).

tepe_inter5Som synes är det en liten påskruvningsbar spetsig borste för tandborstning. Har man som jag problem med visdomständer som blir inflammerade är detta grejen. Direkt då det känns jobbigt där längst in i gapet är det bara att smeta på tandkräm och borsta där det behövs och det känns renare och svullnaden går ned. Kommer åt bättare än en vanlig tandborste. Använder ju min vanliga tandborste varje dag och denna också då det verkligen behövs.

Nä, nu är tänderna färdgiborstade, dax för mig att sova!

Inte fråga.

Tom. Med en lätt huvudvärk.

Ibland behöver man uppmärksamhet. Veta att man betyder. På psykiskt, fysisk och materiellt sätt.

Men man vill absolut varken fråga eller be.

Då sitter man hellre tyst, hoppas och väntar. Logiskt? Nja, men viktigt.

Ibland har jag försökt förklara men jag vill inte skriva en detaljerad roman eller faktabok, var är magin i det?

Äh, skit i det. Jag sitter här och väntar på att bli trött. Och skulle jag bli trött ska jag vänta lite till, jobbar natt i morgon och lika bra att sova så länge som möjligt. Så jag är så pigg som möjligt, hinner med så mycket som möjligt. Ska göra mitt jobb så bra som möjligt, de dagar jag har kvar att jobba. Har inte gjort den där ûberviktiga grejen som jag skulle gjort för en vecka sen. Känner mig kass och lite panikslagen därför. Hoppas att jag ska ta tag i det i morgon och att det löser sig då.

Helgen sammanfattad.

Nja, inte ett så stort fan av helgen/festandet och förövrigt inte i dag heller. Den började väll bra, jag var hoppfull och längtade till kvällen som var välplanerad, i alla fall i mitt huvud. Så blev det inte. Sitter i tystnad och ensamhet, på det där sättet där det ändå finns fler i rummet. Väntar på något som inte kommer ske. Trist och deprimerande.

Helgens utgång var väl ok. Dock då jag gick hem själv fastnade min klack i mellan gatsten och jag halvvägs ramla. Sådär så att bara ena knäet gnuggades i backen men inte andra kroppsdelar eftersom jag ändå hade rätt så bra balans ändå. Det tråkiga märkte jag dagen efter, gummipluppen/stödet på skon  så klart hade lossnat. Något man varken tänkte på eller såg där i mörkret. Det pinsamma var att jag råkade svära lite och en person upptäckte det. En person som kunde påminna mig på jobbet dagen efter om det hela. Danskjävel. Sen det jobbiga/(också pinsamt om någon sett?) inte så långt ifrån hem, som jag inte ens tänker nämna. Det positiva som jag också märkte dagen efter var att jag hade samtliga ägodelar jag tagit med ut även hem, sånt är skönt att uppleva. Oavsett om man varit salongs eller berusad så måste jag direkt då jag vaknar, oavsett om jag mår bra eller inte, leta reda på mina tillhörigheter. Ångesten innan. Annars kan jag inte sova sen.

Pratade med tjejen med brösten då vi var på utestället. Hennes bröst/st är kanske 1,5 gånger hennes huvud. Opererad givetvis. De är ganska många % av hennes totaltvikt. Jag hoppas jag inte låter otrevlig när jag pratar med henne, typ ironisk. Hoppas att jag inte stirrar på hennes bröst då man är full. Jag är inte intresserad av att ta i dem eller ens se på dem så sätt, snarare rädd att man ska krocka i dem och kastas bakåt såsom av en studsmatta.

Nu blir det i alla fall ingen alkohol för min del på väldigt länge. Hälsar på föräldrarna, sen jobbar jag ju. Tänkte först att det var bra att man inte drack så mycket längre, pga att jag jobbat så många helger. Men är tveksam nu. Jag träffar inga människor och då man väl ska dricka vill man smaka på allt. Tidigare då man hade rutiner i det hela så prövade man en sak per helg. Ingen stress.

Snart blir det inte många helger jag jobbar längre. Trodde jag ja. Ska studera och vad behöver jag då om inte pengar. Med bidraget så måste jag som minimum jobba 3 heldagar. Det skulle innebära att jag har råd att betala halva hyran+ hälften av räkningar och min del av matkostnader + studiematerial. Dock inga nöjen, shopping eller annat som hade kunnat muntra upp en. Vet inte hur mitt schema blir än, men kommer nog bli en hel del helger dagtid för mig.

Men än så länge vet man inte. Det märker man då.

Trötthet.

Redan torsdag i dag, tiden går jättesnabbt!

Hoppas E är hemma lite mer i dag än i går. Han var på barnkalas och sen hade han pokerkväll till kl 05 kanske? Hann bara träffa honom ca två timmar innan kalaset(steg upp tidigt då) och sen en liten snabbis innan han drog till pokern. Men då behövde jag sova så var väldigt groggy. Vaknade till en stund efteråt och var så säker på att jag hört E tappra på tangentbordet och ropde efter honom. Såg strax därefter att hela lägenheten var tom och jag bara drömt. Sov därför lite till.

Kändes som om jobbet gick bra i natt med. Som om man gjort allt man skulle. Hann till och med äta en macka med den goda vallmofrallan.

Hoppas jag hinner med allt jag vill i dag. Finns massor att göra. Men nu måste jag borsta tänder och sova. Nattinatt på mig.

Cancer.

På Cypern tillbringade E och jag ofta tiden vid stranden. Vi solade, badade och mös(myste?). En tråkig del är att jag hatar folk, skulle helst vilja ha stranden heeelst själv, men är lite svårt. Inte ens hostattacken med mängders av saliv sprutandes på folk runtomkring och skrik om influensa H1N1 funkar. Folk ligger där och puffar ut äcklig ciggarettrök och sprätter fimpar lite varstans runtom sig. Bara att försöka lägga sig lite avsides och hoppas att de runtomkring inte röker, gör de dock de, håller jag andan och strirrar elakt mot dem. Röker inte folk, blir en hobby automatiskt att småglo lite på folk. Inse att ja, jag vet i vilka affärer 75% har köpt sina bikinis i. (Letade ju efter en själv)

En dag på stranden ser jag en hyfsat vit man och han har en fläck mitt på ryggen, där kotan går. Eftersom vi är ca 15 meter ifrån(badandes i havet) tänker jag inte mer på det. När vi går upp och går mot våra solsängar ser är mannen av en slump vänd med ryggen åt vårt håll. Ser att det är någon slags födelsemärke/leverfläck, i ovala formen som är ca 2,5 cm lång och 2 cm bred! När vi passerar så ser jag hans rygg från sidan och upptäcker till min fasa att den dessutom står ut minst 0,5 cm och är fylld såsom en nåldyna av svarta långa hår.

Euäw.

Klart det är cancerfläck á la malignt melanom. Men jag kunde inte låta bli att undra om han inte funderat på det själv? Varför låter man den växa som om han odlade den? Varför far man på solsemester om man har en sån fläck? Och om man nu är tvingad, varför har man inte faktor 50 på sig och sitter under ett parasoll?

Jajjamænsan.

Pigg ær man, oførskæmt pigg!

En timme och 45 minuter kvar att jobba bara.

Sen cykla hem i regnrusket.

Efter det peta på mænniskan som ligger på soffan, han ville upp ca då.

Sen borsta tænder och hoppa i sæng. Det enda som stør mig med att E’s kompisar sover øver ær att man inte kan gå naken från toan till sængen. E’s och mitt sovrum ær minimalt, sængen ryms dær typ, inget mer.

Se om E’s hicka førsvunnit med, stackars kunde inte sluta hicka førut!

Nu ska jag stressa lite.

« Tidigare inlägg