Semester igen.
Eller en mini. Ska besöka mina föräldrar. Denna gång följer även E med. Känns jättebra att han är med, var så ensamt vid midsommar då han inte var med.
Vi ska campa lite och flugfiska under en del av tiden. E gillar just inte campingdelen men gillar fisket i alla fall. Hoppas på bra väder, det gör hela turen roligare så klart.
Kommer även hälsa på min morfar och farfar. Kul.
Nja, inte ett så stort fan av helgen/festandet och förövrigt inte i dag heller. Den började väll bra, jag var hoppfull och längtade till kvällen som var välplanerad, i alla fall i mitt huvud. Så blev det inte. Sitter i tystnad och ensamhet, på det där sättet där det ändå finns fler i rummet. Väntar på något som inte kommer ske. Trist och deprimerande.
Helgens utgång var väl ok. Dock då jag gick hem själv fastnade min klack i mellan gatsten och jag halvvägs ramla. Sådär så att bara ena knäet gnuggades i backen men inte andra kroppsdelar eftersom jag ändå hade rätt så bra balans ändå. Det tråkiga märkte jag dagen efter, gummipluppen/stödet på skon så klart hade lossnat. Något man varken tänkte på eller såg där i mörkret. Det pinsamma var att jag råkade svära lite och en person upptäckte det. En person som kunde påminna mig på jobbet dagen efter om det hela. Danskjävel. Sen det jobbiga/(också pinsamt om någon sett?) inte så långt ifrån hem, som jag inte ens tänker nämna. Det positiva som jag också märkte dagen efter var att jag hade samtliga ägodelar jag tagit med ut även hem, sånt är skönt att uppleva. Oavsett om man varit salongs eller berusad så måste jag direkt då jag vaknar, oavsett om jag mår bra eller inte, leta reda på mina tillhörigheter. Ångesten innan. Annars kan jag inte sova sen.
Pratade med tjejen med brösten då vi var på utestället. Hennes bröst/st är kanske 1,5 gånger hennes huvud. Opererad givetvis. De är ganska många % av hennes totaltvikt. Jag hoppas jag inte låter otrevlig när jag pratar med henne, typ ironisk. Hoppas att jag inte stirrar på hennes bröst då man är full. Jag är inte intresserad av att ta i dem eller ens se på dem så sätt, snarare rädd att man ska krocka i dem och kastas bakåt såsom av en studsmatta.
Nu blir det i alla fall ingen alkohol för min del på väldigt länge. Hälsar på föräldrarna, sen jobbar jag ju. Tänkte först att det var bra att man inte drack så mycket längre, pga att jag jobbat så många helger. Men är tveksam nu. Jag träffar inga människor och då man väl ska dricka vill man smaka på allt. Tidigare då man hade rutiner i det hela så prövade man en sak per helg. Ingen stress.
Snart blir det inte många helger jag jobbar längre. Trodde jag ja. Ska studera och vad behöver jag då om inte pengar. Med bidraget så måste jag som minimum jobba 3 heldagar. Det skulle innebära att jag har råd att betala halva hyran+ hälften av räkningar och min del av matkostnader + studiematerial. Dock inga nöjen, shopping eller annat som hade kunnat muntra upp en. Vet inte hur mitt schema blir än, men kommer nog bli en hel del helger dagtid för mig.
Men än så länge vet man inte. Det märker man då.
Föräldrarna lämnade i går morse. Känns lite tomt nu. Men inte så långt till man ser dem igen. Har fixat en bra period ledighet så det blir en hel del dagar. Hoppas på bra väder då, inget jävla regn nu. Just nu håller de på att rulla uppöver.
Bjöd dem på middag på söndag och på måndag(då var även E’s föräldrar med). På söndag var det lite mexicaninspirerat kan man säga; Nachos med 4 dipper till förrätt och Fajitas med kyckling som varmrätt. Till efterrätt blev det melerade brownies. Mums. På söndag blev det köttfärspaj med sallad och sås.
I dag har jag hittills inte gjort ett skit. Försökt sova så länge jag kunnat. Tråkigt väder ute, men det verkas ingen annan ha, alla mina favoritbloggar tycks ha tagit semester på obestämd tid. Och om de skriver så skriver de om tråkiga ting, allihop.
Nja, vad är det med mig?
Orkar inte skriva blogg knappt.
Känner mig ensam.
Varit festival nu, sett en del band jag tycker är helt ok.
E och jag har räknat ut att vi förbrukat 1 liter rent per person(+ cider och vin) och dag på festivalen. Första dagen var vi uppe till kl 02, andra dagen 05 och tredje och sista dagen till ca 07.30 (Detta vet jag eftersom jag upptäckt bilder i min mobil)
Mina föräldrar har hälsat på. Väldigt trevligt, men i morgon åker de igen.
I övrigt; tristess. Saker angående jobbet ger mig ångest.
Utöver det känner jag mig tjock och ful. Trots att ett stort antal folk har gjort försök att ragga på mig(Säger snabbt nej, E är den enda) och en annan bunt har sagt att jag är väldigt fin/ser bra ut.
Snart är man tillbaka hem igen. Har varit kul att vara med föräldrarna i helgen.
Nu ska håret klippas och sen ska det ätas.
Efter det återstår många timmar i först buss och sen tåg.
Imorgon ska jag jobba natt.. Känns lite opeppande..
Hoppsan, ett blogguppehåll. Har jobbat och donat och därtill inte haft tid till datorn. Wow, har visst ett liv ibland i alla fall.
Saknar mina föräldrar trots att det bara var i torsdags jag såg dem sist. Jobbigt att komma hem, till ”allvaret”. Det ska städas, diskas, lagas mat, man ska jobba, man måste se bra ut och man måste duga och hela tiden vara på ett bra humör. Att åka till mina föräldrar blir som en semester, god mat och efterrätter, gör roliga saker och vad man vill om dagarna, kan leka med mina föräldrars två hundar (hundar, de ger en ovillkorlig kärlek, ylar av glädje då man stiger upp och viftar med svansen och kommer springandes med leksaker och vill leka eller bli klappade), hjälpa mina föräldrar med saker och samtala med mina föräldrar, träffa min bror och släkt. Total avslappning och vila, men utan att gå upp i vikt (trots de dagliga efterrätterna) utan snarare tvärtom, jag blir vältränad av skidåkning, promenader och skoterturer i terränger som gör att man måste använda hela kroppen. Magmuskler och stenhårda lår!
Well, hemma är man, i verkligheten är man. Kul att träffa E igen.
Vaknade trött i morse. E skickade sms och jag lyckades nätt och jämt svara. Men snoozade lite till, skönt då man kan göra så. Drömde även så otrevligt att jag åt kyckling och hittade glas. Sådär att man ätit halva portionen, tuggar och känner skärvor i munnen, tittar på maten och ser glas, och man vet att man svalt en hel del! Sådär så man vet att man lär förblöda innifrån. :S
Efter frukost lånade jag min brors skoter. En sådan där riktig värstingskoter, typ från fabriken förra året. WOW! Jag som befinner mig i ingenstans drog ut till en myr och lekte runt lite granna. Lite ovan är man allt, man vet inte hur snävt man kan svänga och hur fort man kan köra utan att den stegrar sig för mycket. Min bror däremot som är på sin femte? sjätte? skoter är riktigt duktig och kan göra trick. Saker som ser kul ut men som jag inte skulle våga mig på, eller troligen ens klara av. Faktiskt riktigt imponerad av hans skills!
Efter det var det lunch och min bror joinade min pappa och jag. Vi åt upp resterna av fisksoppan och varsin bit cheesecake(den jag gjorde igår).
Efter lunchen drog jag på mig skidorna och stavade mig iväg på en rejäl tur. Precis som på skoterturen som på skidturen var det bra före, snön bar. Två svanar överraskade mig då jag åkte längs sjön, från ingenstans kom snabba vingslag precis ovanför, och innan jag fattade vad det var för nått, haha. Kollade efter björnspår men fann inget av vad jag vet. Det har töat vilket gör att spåren flyter ut till oigenkännlighet. Sprang dock på vad som verkades vara ett lodjursspår.
Sen jag kom hem har jag mest bara lodat. Största framsteget för i dag är nog att jag sorterat ur garderoben jag har hos mina föräldrar. För smått och annat jag inte vill ha får min mamma ta till någon secondhand. Dock finns det mycket kvar. En del saker ligger i lådor, vet att vissa saker vill ja ha kvar och annat är nog skräp, behövs med andra ord sorteras.
I morgon bär det av hem. Känns vemodigt att lämna mina föräldrar då man vet att det lär dröja minst 4 månader innan jag ser dem igen. Men det är inte bara det, där jag bor nu kan jag inte köra skoter, åka skidor eller promenera och vara ute i skogar och inte höra ett ljud och andas ren luft. Kan inte leka med mina föräldrars hundar och äta mina föräldrars goda mat. Det är alltså hela paketet norrland som jag kommer sakna. Däremot ska det självklart bli kul att träffa E igen, längtar ju efter honom.
En liten drink med cola och en caramboleskiva i är vad som inmundigas.
Fortfarande hemma hos mina föräldrar. E + hans föräldrar åkte tidigt i morse, själv stannar jag några dagar till. Detta är av rent egoistiska skäl, vill hinna prata lite allmänt med mina föräldrar, själv. Vi har varit sex personer och tänker man rent logiskt så blir det tio minuter på en timme per person, jag har inte träffat mina föräldrar sen oktober och det finns mer att berätta än vad man hinner med på den korta stunden.
Även träffat min farfar i dag, såg honom senast i juli förra året. Ville inte dra med allt och alla till honom, hade nog bara varit jobbigt för honom. Han undra väll lite smått om allt möjligt men hans mest raka fråga var: ”ångrar du dig nånsin att du flyttade ner (—), saknar du inte …?”.
Jag svarade nej, rent spontant, blev förvånad av frågan. Sa att man kunde hälsa på och höras vid telefon. Men då jag tänker efter så har jag fortfarande samma svar. Om jag inte flyttat ned och in hos min pojkvän skulle jag ju dött av längtan och ångrat mig så. Fast hade inte skadat om det varit inte fullt så långt ned. Nu tar det ju ca 12 timmar med bil, går ju inte att hälsa på en helg då. Ska börja studera nu med, men man kan ju hoppas att E vill gå med att flytta någonstans efter det så det kanske bara blir 6 timmar ifrån eller så, så det blir ungefär lika långt till bådas föräldrar. Fast det är mycket som ska passa in, jobb och hans vänner etc. Men hoppas kan man ju..
Hemma hos mina föräldrar nu. Med mig till dem hade jag E och hans föräldrar. Blev första gången hans föräldrar besökte mitt föräldrahem.
Snart ska vi ut på en skotertur och fika vid den närliggande sjön. Dessvärre är det tö och dåligt före. Har hoppats på minus men termometern visar fortfarande plus.
