Natthimmel

Läste en blogg i går, sådant jag gör lite då och då. Varför är ju en fråga då det inte ger så mycket.

Hur som helst handlade det om en småhorig tjej. Var ju visserligen synd om henne, hennes föräldrar verkades just inget att ha, hon hade ätstörningar och verkades vara deprimerad och orkade inte med skolan så betygen sjönk pga hennes frånvaro. På helgerna drack hon sådana mängder (eller hur mycket hon nu blev redlös på) så att hon inte mindes de flesta utekvällarna alls och en självmordsbenägen alkolist till pojkvän som av vad hon skrev verkades vara känslokall då han aldrig ville höra om hennes ”innersta tankar” eller saker som blev för djupa. Han hade även berättat för henne att hon aldrig skulle betyda lika mycket för honom som hans ex och kunde ibland försvinna kvällar och trycka på upptaget då hon ringde osv.

Efter den lilla presentationen så skrev hon på bloggen att hon varit otrogen och haft sex med en kille, först fredag efter krogen och sen med samma på lördag efter krogen. Spelar säkert ingen roll eftersom hennes kille nog sysslade med samma sak.

Men det jag vill komma till är att jag inte förstår folk som är otrogna. Är jag liksom den enda som har en moralisk spärr i kroppen? Är jag så naiv, att jag tror och vill att världen inte ska vara så hemsk? Jag tycker alltså på allvar att antingen är man ihop och är med den som man valt (eller kör med sådant polyförhållande) eller så är man singel och knullar med ingen eller med alla efter eget tycke. Har man en så kass pojkvän att man behöver andra killar att få njutning och bekräftelse, är det inte bättre att dumpa den dåliga pojkvännen och hitta en kille som kan ge en allt (eller nog mycket så man kan komprimissa om resten)?

Ett till exempel, en lillasyster till en av E’s kompisar som varit ihop med samma kille i minst 8 år suktande efter en annan av E’s kompisar (F). Jag har alltid trott att de varit så tajta (hon och pojkvännen) med mycket kärlek och sen får man höra att hon i förra helgen viskat i F’s öra att hon ville träffa honom dagen efter och ha sex med honom.

För mig räcker det bra med E. Han vet nästan allt om mig och jag vet nästan allt om honom, en trygghet utan att det blir förutsägbart tråkigt, i alla fall anser jag det. Visst kan jag tyckta att andra killar ser bra ut, men skulle aldrig i livet vilja sova bredvid dem i sängen(eller något annat för den delen heller). Däremot E är den jag vill vakna upp bredvid. Tror att det handlar om att jag kan tycka att killar ser vackra ut, utan att det finns någon sexuell attraktion, likaväl som att jag kan tycka att tjejer, blommor eller skor kan se vackra ut. Eye-candy. Skulle detta någon gång ändras skulle jag inte längre vara kär i E och då skulle vi heller inte vara ihop. Kanske inte logiskt för andra, men logiskt för mig.