Natthimmel

Jag har flyttat från norra sverige och ned till södra.

Skillnaderna mellan folk uppifrån och nedifrån finns. Båda ”sorters” folk har positiva och negativa egenskaper. Föll för en kille som kom nedifrån och han gillar jag ju.

Men till saken. Det finns en sak de säger här nere. Har hört det flera gånger. Trodde helt säkert att jag hörde fel de första gångerna. Sen sa jag ”va?”, och det har visat sig att varje gång säger de samma sak, idioterna (ett uttryck som E som tur är aldrig använder, han är visserligen väldigt levnadsglad så han har ofta inte anledning att säga det heller i och för sig).

Ordet är: ÅGREN.

Och nej, det handlar inte om de nästan 5000 med det EFTERNAMNET.

Här, har dom de på allvar som uttryck för: ångest, ånger, ruelse och/eller bakfylla. De kan alltså på allvar säga ”Gud, vilken ågren jag känner”, och mena att de är ångestfyllda.

Jag har genomskådat det hela. Det idiotiska bakom. Jag är totalt övertygad(tills någon överbevisar mig givetvis) att ågren handlar om en dyslektikers verkan! En person som skulle stava: ”Jag känner ånger”. Men eftersom med sitt funktionshinder så kastas bokstäverna om i en salig röra. Alla bokstäver är med, men i fel ordning, vilket resulterade i: ”jag känner ågren”.

Usch usch för detta fasansfulla ord som aldrig kommer uppenbaras från mina läppar såvida det inte handlar om att håna ordet i sig självt.