Nu är det dags, parisuppdatering.
Först åkte vi till E’s mamma. Någon sömn fick jag inte för jag var tvungen att leta reda på när alla attraktioner började och kostade eftersom den lappen hade blivit glömd hemma. Typiskt då man ägnat timmar til att leta och sen måste göra det igen.
Bilfärd till Skafta. Halvsov väll av och till. Kom dit perfekt i tid så man hade sluppit alla köer för att checka in. Detta får vi inte göra för E’s pass inte är giltigt och vi får vänta tills polisstationen öppnar och E får köpa ett tillfälligt pass för 980 kr. Jippie.
Eftersom E är lång får vi specialplatserna i planet närmast nödutgången. Aldrig insett att det finns sånna lyxiga platser med hur mycket plats som helst. Resan ned går bra och vi landar i Beauvais. Köper proffsigt bussbiljetter till Paris på franska! Vi åker till Il-de-paris (den intressanta delen) och hamnar på en busshållsplats. Jag minns inte från min förra resa var närmaste metro är men vi letar oss till den via en ström av annat folk. Jag beställer metrobiljetter på franska, och gör bort mig. Beställer en veckas carte d’orange då vi egentligen bara behöver 4 dagar.
Vi letar oss till det område vi tror vi ska till och irrar runt där kring Rue de st dennis och promenerar i 3 timmar, hela tiden i närheten av hotellet, men inte nära nog för att hittas. Av en slump tycks vi hitta rätt gata men går åt fel håll, E tittar upp och ser plötsligt hotellet från en konstig vinkel. Pinsamma oss var ca 15 meter från ingången men bekymrade oss inte att titta upp mot skylten utan bara rakt fram efter rätt gata och sen vände vi mot motsatt håll tom. Mer pinsamt kanske det är att på hotellbokningen står det vilket station som är närmast, nämligen Gare de l’est, en ganska stor station med flera linjer, men den hade vi kommit till hotellet direkt.
Vi anländer till rummet men det visar sig att det städas. Vi går ut till bageriet som vi såg på vägen dit och köper frukost. Jag facineras av mig själv att jag även denna gång lyckas beställa så de förstår, dock misslyckades jag på uttalet av sandwich. D:et ska inte uttalas bland annat.
Tillbaka till det renstädade dubbelrummet ser jag till min förfasan att toaletten saknar toalett, är bara en dusch och ett handfat där. För det är som så att ofta så ingår inte toaletter i rum men nu var det så att vi bokade en med toalett trots att det var dyrare. Till och med i lägenheten saknas det ofta personlig toalett på rummet, ofta delar alla på samma våning på en gemmensam toalett. Anledningen till toalettsnålheten är lätt att förstå då man ser paris, mellan husen finns inga mellanrum och det är trångbyggt. De har gjort allt för att spara in så att så mycket som möjligt ska rymmas. Nu förtiden börjar dock folk att bli fisförnäma och bygga till egen toalett för dyra pengar, med resultat av en mindre lägenhet. Om rummet frågade jag och vi fick byta rum från första våningen (egentligen andra) till fjärde våningen (egentligen femte våningen). Tyvärr var det inte en deluxsäng utan två enkelbäddar men det fick funka och toa fanns.
Mätta och belåta går vi till tunnelbanan och beger oss till Sacré-Cœur. Väldigt fint var det där och många kort togs med lilla C905. Fina blev de också. Vi möter på några franska eritreare(?), jävla idioter. Det tyckte jag redan förra gången. Deras affärsidé är att de frågar turister om de får låna vårt finger, med hjälp av fingret gör de en armbandslänk (men bara för att få hjälp(ironi)). Medans de sysslar med detta försöker de sälja idéen att armbandet ger lycka och man får önska något om det binds på. Detta ville jag inte vara med om till och med förra gången och de bannade mig evig olycka. Denna gång höll de på igen och jag var inte otrevlig för E’s skull så vi stannade ett tag. Vips så hade de knutit ihop bandet och nu ville de ha pengar (oväntat, not). För ca 1 meter snöre för två personer skulle de ha som minst 20-40 €, vilket man kan ta gånger tio för enkelhetens skull om man vill ha vad det är på svenska. Vi sa nej och jag sa att dom kunde få klippa av bandet. Det ville de inte, för då skulle önskan om valfri lycka försvinna. E sa att vi var ”poor students, no money”. Vi pinnade efter det ganska snabbt därifrån och vidare upp för kullen/trappan upp och närmare mot Sacré-Cœur.
Utsikten från Sacré-Cœur är fantastisk. Då den ligger på den kulle kan man se milslångt därifrån vid bra väder och vädret var helt okej om än lite molnigt just då. Fler fina kort tas, både på utsikten och vyn av kyrkan. Efter ett tag ser vi att man kan gå in i kyrkan (trodde inte jag, eftersom jag inte kunde det sist, men måste ha varit stängd för allmänheten då). Storslagnare kyrka på inomdömmet har jag aldrig sett, enorma glasfönster i alla färger man kan tänka sig sträcker ut sig längs efter väggarna. Jag kan se att fönstrerna berättar i bilder och fransk text berättelsen om jesus, fast kortfattat. Vacket, men tar mig minnes inga kort utav respekt av förbudet på att ta kort.
Efter vi är klara beger vi oss därifrån men väljer en annan väg för vi vill inte möta de svarta galningarna från förr. Väl valda steg drar vi oss mot konstnärskvarteren och vi blir avmålade av ett par konstnärer. Då vi ska betala tycker jag E är lite för snabb med att hiva upp pengarna men själva upplevelsen var kul. Han gjorde det för att göra mig glad fick jag i efterhand veta. Men han höll med om att det blev dyrt.
Lite senare letar vi upp en restarang och hittar tyvärr en kass en. Dåligare service får man leta efter. Jag får inte vad jag beställt och detta berodde inte på grund av språkproblem utan att han ignorerade mig. Insåg efteråt medans vi åt att det inte fanns en enda äkta fransman där och det är ett varningtecken. Äter inte lokalbefolkningen där så är något fel. Lite regn föll på kvällen men vi tog oss via en metro hem och la oss tidigt på kvällen. Vi båda hade under dygnen som gått sovit väldigt få timmar och det var skönt att slappna av.